Målet: sammanhållet stöd och rehabinsatser efter stroke

Publicerad: 2016-12-22

StrokegruppenLITENMed fortbildning, support och fördjupat samarbete ska de tillsammans med vårdpersonal och många fler stärka rehabiliteringen och stödet för de tusentals stockholmare som varje år drabbas av en stroke. Möt Akademiskt primärvårdscentrums strokegrupp.

 


I takt med att allt fler kan räddas efter en stroke ökar behovet av rehabilitering och stöd. För att kunna återgå till ett så bra liv som möjligt ska insatser sättas in tidigt och vara sammanhållna. Om det är alla överens. Men verkligheten är ofta en annan. Det konstaterar fysioterapeut Carmen Wärlinge på Akademiskt primärvårdscentrum. Hon ingår i strokegruppen med arbetsterapeut Christina Eriksson och distriktssköterskan Görel Rasjö Wrååk. Tillsammans har de stor erfarenhet och kompetens från både öppen och sluten vård. Deras mål är att bidra till en tryggare och säkrare rehabilitering för strokepatienten efter utskrivning från sjukhus. Basen är primärvården och de akademiska vårdcentralerna i länet. Gruppens främsta uppgift är att erbjuda personalen kunskap om metoder som är vetenskapligt förankrade och inspirera, motivera och stödja arbetet med att identifiera behov, eventuella brister och åtgärda dem.
– Primärvården är särskilt viktig – med neuroteam, primärvårdsrehab, husläkarverksamhet, logoped och neurologiskt specialiserad fysioterapeut. Hit kommer många personer som haft en stroke, vilka ofta behöver hjälp under lång tid för att återfå förlorade förmågor och lära sig leva med kvarstående funktionshinder, säger Carmen Wärlinge.

StrokegruppenSTORwebb

Distriktssköterskan Görel Rasjö Wrååk, fysioterapeut Carmen Wärlinge och
arbetsterapeut Christina Eriksson.

Lapptäcke utan sömmar
Ett problem i dag är att insatser upphör eller avstannar i olika delar av rehabkedjan.
– Det är komplext. En anledning kan vara att strokerehabilitering är som ett lapptäcke utan sömmar, menar Carmen Wärlinge. Hon förtydligar:
– De allra flesta behöver någon form av rehabilitering och stöd. Men inte hela tiden, inte samtidigt och inte efter samma mönster eftersom olika personer har olika förutsättningar utifrån sin hjärnskada.
Andra förklaringar till att det ibland haltar är otydliga rutiner för remittering, ansvarsfördelning och informationsöverföring. Rapporten ”Sex prioriterade förbättringsområden för strokevården i Stockholm” visar bland annat att distriktsläkarna i primärvåden kände till cirka hälften av strokepatienterna som hade insjuknat tre månader tidigare. Underlag om riskfaktorer, motiveringar och rekommendationer för fortsatt vård saknades ofta eller var undermåliga.
– Rapporten har några år på nacken. Men vi får signaler om att situationen dessvärre verkar oförändrad. Det visar också ny forskning. Vi vet flera exempel på att personal inte haft kännedom om patientens strokeanamnes. Information som de borde ha fått via epikris eller remiss, säger Christina Eriksson och fortsätter:
–Brister i kommunikationen förekommer både mellan personal och patient och mellan olika aktörer i rehabkedjan kring en patient. Där skulle behövas bättre struktur, rutiner och enhetlighet för att patienter och närstående kan landa tryggare.

Lotsa rätt
Aktiviteten Boka-vi-kommer är tänkt som ett stöd i rätt riktning. Där kan personal boka in strokegruppen för ett besök.
– Vi kommer ut till arbetsplatsen och berättar om rehabkedjans olika delar. Gemensamt försöker vi identifiera vad som är god strokerehabilitering, svaga länkar och vad olika aktörer kan göra, både på egen hand och tillsammans, för att åstadkomma en kedja utan avbrott, säger Christina Eriksson.

Att ha koll på alla rehabaktörer och avtal som reglerar vem som får rehabilitering och när är många gånger en utmaning.
– Där kan vi hjälpa till att guida rätt. Med att ge en överblick i länet och även inom exempelvis ett geografiskt avgränsat AVC-område, säger Görel Rasjö Wrååk.

Bokavikommer

Fortbildningsmix
Bra strokerehabilitering ställer även stora krav på personalens kompetens. Strokegruppen erbjuder fortbildningar där teori och praktik varvas inom områden som: hjärntrötthet, kognitiva och perceptuella begränsningar, afasi, dysfagi och att uppmärksamma riskfaktorer.
– Det händer mycket inom strokerehabilitering och då behöver man fylla på med ny kunskap och ibland repetera gammal, för det är inte säkert att man kommer ihåg allt man en gång lärt sig, säger Görel Rasjö Wrååk.
Kunskap om vad som kan inträffa efter en stroke skapar förståelse för personens reaktioner och agerande.
– Vilket i sin tur leder till färre missförstånd och förhoppningsvis bättre rehabilitering och stöd, säger Görel Rasjö Wrååk.

För att nå ut till fler planerar gruppen att ta fram en webbutbildning.
– Det kan bli ett fint komplement till traditionell lärarledd utbildning. Man kan studera när det passar, hur länge eller hur ofta man vill. Det kan också vara ett bra sätt att bidra till varierat lärande, menar Görel Rasjö Wrååk.

Vad är då rätt strokerehabilitering?
Eftersom stroke kan ge väldigt olika funktionsnedsättningar; både fysiska och kognitiva och ge sociala konsekvenser finns inget entydigt svar. Ny kunskap om hjärnan bekräftar att en skadad hjärna kan återfå förlorade funktioner i mycket större utsträckning än man tidigare trott. Och det finns stark evidens för att tidig, strukturerad rehabilitering har gynnsam effekt. I strokerehabiliteringen ingår att träna upp eller kompensera de funktioner som skadats, att lära sig nya sätt att göra saker på, att anpassa bostadsmiljön efter behov, att ingå i ett socialt sammanhang och inte minst att ge assistans och stöd i vardagen. Där är hemmiljön och arbetsplatsen viktiga. Det är välbekanta miljöer som ger trygghet, samtidigt som patienten vet vilka uppgifter han eller hon tidigare klarade av och vilka rutiner man följde.
– Alla kan göra något. Det viktiga är att vara aktiv i ett sammanhang, regelbundet för att behålla och utveckla sina funktioner. Det kan vara att träna att äta, klä, tvätta och förflytta sig, göra frukost eller sköta sin ekonomi via datorn. Individens egna mål, motivation, situation och resurser är utgångsläget, säger Christina Eriksson.

"Strokeglasögon" på dolda funktionshinder
En särskild svårighet är kognitiv oförmåga som många gånger är ”osynlig” och därför lätt kan förbises.
– Du kan se helt frisk ut, men en pytteliten skada i del av hjärnan kan snabbt slå sönder livet som vi känner det – utan att det ens märks för någon annan än oss själva. Det är oerhört frustrerande och obehagligt för den drabbade och kan leda till social isolering och nedstämdhet, säger Carmen Wärlinge.
Det kan vara problem att bearbeta och hantera information, nedsatt minne och koncentrationsförmåga, nedstämdhet och hjärntrötthet. Personen kanske inte heller förstår sin begränsning och varseblivningen kan vara försämrad eller delvis helt borta, så kallad neglekt. Även afasi kan innebära svåra problem.
– Då gäller det att ha ”strokeglasögonen” på när man träffar patienterna. Vara vaksam på rätt signaler och ge en guidning i rätt riktning. Det innebär också mer pedagogiska och psykologiska inslag än vanligtvis i ett patientmöte, menar Christina Eriksson.

En annan utmaning är att stroke kryper ner i åldrarna. Det innebär att allt fler är i arbetsför ålder.
– Många bland de yngre patienterna känner inte att dagens rehabilitering är anpassad efter deras livssituation, utan kanske mer utformad för lite äldre personer. Vi måste bli bättre på att tillgodose deras behov, säger Christina Eriksson.

Samarbete a och o
För att utveckla stödet och strokerehabiliteringen är det a och o att samarbeta med andra utanför primärvårdens arbetsfält. Strokegruppen jobbar därför exempelvis nära landstingets strokekoordinator Lena Henricson och vägledaren Mikael Hjalmarsson. Ett annat nytt, stort och viktigt samarbete är arvsfondsprojektet Hjärna Tillsammans. Där arbetar många olika aktörer och intresseföreningar för att förbättra rehabiliteringen och stödet för personer med en förvärvad hjärnskada och deras närstående.
– Allt fler är delaktiga och engagerar sig, och det behövs ännu fler. Det är dessutom betydligt roligare att jobba tillsammans än ensam. Att vara med i den utvecklingen är viktigt och inspirerande, avslutar Carmen Wärlinge.

Text & foto: Daphne Macris

 

Verksamhet:
Övergripande
Publicerad av:
Daphne Macris
Datum:
2016-12-22